Har sovit till nu.
Vet inte vad det är med mig. Visst, jag är sjuk. Men det är inte bara det...
Har ingen ork eller vilja till något. Jag skulle till och med tacka nej om mamma skulle fråga om jag ville följa med och köpa en ny dator och en ny systemkamera till mig. Jag orkar ingenting.

Jag är trött på skolan. Jag är trött på alla krav. Jag är trött på att många av mina vänner tar mig för givet. Först och främst... jag är trött på mig själv.

Jag är ledsen för att jag inte kan leva upp till allas krav. Jag försöker så gott jag kan, men jag lyckats inte alltid. Min kropp och mitt psyke är sönderkörda. Jag vill inte vakna på morgonen och gå till skolan för jag vet att det ställs massa krav på mig där. Jag vill inte åka hem från skolan för jag vet att det ställs krav på mig även där. Det hör till att få krav ställda på sig, men jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Bara att hänga tvätt, göra en liten skoluppgift eller hjälpa till/göra något annat, är hur ansträngande som helst för mig. Ingen förstår. Jag vill somna och vakna om 100 år. Då kanske jag skulle orka. Då kanske jag skulle duga.

Jag hatar att känna att jag inte duger. Jag önskar verkligen att jag kunde leva upp till allas krav och få folk att tycka att jag duger. Jag vill att alla ska veta att jag verkligen vill göra allt. Jag vill bevisa att jag kan göra allt. Men sen kommer man till problemet... jag kan faktiskt inte göra allt. Hur mycket jag än vill, så kan jag inte.

Det känns som jag faller igenom igen...

Ta mig härifrån.

Nu ska jag ta mig upp ur sängen och fixa mig lite.
Någon gubbe ska komma hit och prata med mig tydligen.
Vill inte. Orkar inte.