Idag måste man vara frisk för att orka vara sjuk
R hamnade på sjukhuset efter en kollaps i samband med en julgala för drygt ett år sedan. Det står en läkare över honom och säger: "Förstår du att du kunnat dö?" Men får ingen förklaring till varför han är i det här tillståndet. Utarbetad? Visst. Deprimerad? Nej. Uppe i varv? Ja. Alla frågorna surrade runt i R's huvud. Men vad hade hänt egentligen? Hela kroppen skakar.
- Jag hade inte ätit, inte sovit på flera dagar. Jag hade fullständigt förträngt kroppens behov. Jag kände ingenting längre. Ingen glädje. Ingen smärta. Ingen hunger. Ingenting. Det bara högg till i bröstet och jag segnade ner. Jag trodde att jag skulle dö. "Nu är det slut, tänkte jag", berättar han.
R blev beordrad vila. "Åk på semester. Det är bra för dig. Du behöver vila." sa läkarna. Så Rickad och hans närmaste familj åker på en välbehövlig semester till Thailand. En väldigt dålig idé visade det sig. Efter 13 timmars flygning kommer han fram till ett fuktigt, varmt och myllrande Thailand. R kollapsar på Phi phi island och blir körd på en flakmoppe till närmsta sjukhus av en thailändare som förbarmar sig. Resten av resen är ett enda kryssande mellan akutmottagningar i Thailand. Ångest.
- Ur mitt speedade röcken ser jag en läkare som viftar bort flugor från sjukhussängen. Jag trodde han drev ut onda andar ur min kropp, så långt hade det gått, säger han. Idag kan han äntligen skratta åt tokigheten.
Väl hemma kontaktade han ett nyss sjukhus i Stockgolm för att berätta om sina kollapser. Varför skakar kroppen? Han får ett frågeformulär i handen, ingen tar sig tid att lyssna till vad som egentligen hänt.
- Där satt jag och skulle fylla i ett frågequiz om huruvida jag ville ta livet av mig eller ej. Efter en kvart blev jag hemskickad. Så höll det på. Jag har full koll på alla akutmottagningar i Stockholm. Idag måste man vara frisk för att orka vara sjuk, säger han lite ironiskt.
Kulmen på R's helvetesår sker på Götgatan i full rusningstrafik en solig eftermiddag.
- Jag fick fullständig panik och kröp in bakom en korvkiosk. Där låg jag i fosterställning och ringde en psykmottagning. Där får jag tag i en kvinnlig psykiatriker som säger till mig: "Ta det lugnt, du har drabbats av en panikångestattack, nu gör du såhär..." Lugnt och pedagogiskt leder hon mig hem till min lägenhet... genom telefonsamtalet. Hon räddade mitt liv. Jag vet inte vem hon är men jag skulle vilja tacka henne, säger han. Det vfar första gången någon tog mig på allvar. Jag fick äntligen veta att jag inte var galen. Att det här är någonting som kan drabba vem som helst.
Här börjar R's mödsamma väg tillbaka till livet. Diagnosen var panikångest, och med hjälp av psykologer och tack vare öppenheten i familjen har R sakta kommit tillbaka. På köpet har han gått upp tolv välbehövliga kilo.
- Jag vill vara öppen om vad som hänt. Det är inte fult att visa sig svag. Jag är trött på bilden av mig själv där folk tror att jag sover med en rosa strutsboa runt halen. Jag är en vanlig människa med vanliga behov som vem som helst, säger han och sticker inte under stolen med att mediabilden av honom har han delvis varit med om att skapa själv.
Redan som nittonåring belev han medlem i After Dark, sedan har det bara rullat på med konceptskapande åt Sverige mest efterreaktade artister som Carola, Måns Zelmerlöw, Linda Bengtzing och Charlotte Perrelli. Även hans kontollbehov och perfektionism har spätt på panikångesten.
- Mitt knark var prestationerna. Nu har jag lärt mig att hantera min panikångest. Jag vet att jag inte kommer att dö av det. Det handlar om en inställning till saker och ting. Nanne Grönvall sa en sak till mig som jag tänker på varje morgon när jag vaknar. "Är glaset halvfullt eller halvtomt?" Även om det suger att stiga upp så måste jag bestämma mig för hur jag ska tackla dagen just nu. Det har också hjälpt till att jag bloggar om min panikångest för då tar jag mig i kragen, säger han och sticker handen i håret.
Årets Melodifestival var det stora provet för Rickad Engfors. Det var första gången han lämnade Söder på flera månader. Tidigare kunde ett telefonsamtal, ett måste, en gratulation på födelsedagen, utlösa en panikattack.
- Det är en stor seger för mig att ha klarat av det här. Nu börjar mitt nya liv, säger R med glimten i ögat, rättar till den trendiga vintagekavajen och försvinner bort i gatumyllret. En promenad som skulle varit omöjlig för ett år sedan.
- Jag hade inte ätit, inte sovit på flera dagar. Jag hade fullständigt förträngt kroppens behov. Jag kände ingenting längre. Ingen glädje. Ingen smärta. Ingen hunger. Ingenting. Det bara högg till i bröstet och jag segnade ner. Jag trodde att jag skulle dö. "Nu är det slut, tänkte jag", berättar han.
R blev beordrad vila. "Åk på semester. Det är bra för dig. Du behöver vila." sa läkarna. Så Rickad och hans närmaste familj åker på en välbehövlig semester till Thailand. En väldigt dålig idé visade det sig. Efter 13 timmars flygning kommer han fram till ett fuktigt, varmt och myllrande Thailand. R kollapsar på Phi phi island och blir körd på en flakmoppe till närmsta sjukhus av en thailändare som förbarmar sig. Resten av resen är ett enda kryssande mellan akutmottagningar i Thailand. Ångest.
- Ur mitt speedade röcken ser jag en läkare som viftar bort flugor från sjukhussängen. Jag trodde han drev ut onda andar ur min kropp, så långt hade det gått, säger han. Idag kan han äntligen skratta åt tokigheten.
Väl hemma kontaktade han ett nyss sjukhus i Stockgolm för att berätta om sina kollapser. Varför skakar kroppen? Han får ett frågeformulär i handen, ingen tar sig tid att lyssna till vad som egentligen hänt.
- Där satt jag och skulle fylla i ett frågequiz om huruvida jag ville ta livet av mig eller ej. Efter en kvart blev jag hemskickad. Så höll det på. Jag har full koll på alla akutmottagningar i Stockholm. Idag måste man vara frisk för att orka vara sjuk, säger han lite ironiskt.
Kulmen på R's helvetesår sker på Götgatan i full rusningstrafik en solig eftermiddag.
- Jag fick fullständig panik och kröp in bakom en korvkiosk. Där låg jag i fosterställning och ringde en psykmottagning. Där får jag tag i en kvinnlig psykiatriker som säger till mig: "Ta det lugnt, du har drabbats av en panikångestattack, nu gör du såhär..." Lugnt och pedagogiskt leder hon mig hem till min lägenhet... genom telefonsamtalet. Hon räddade mitt liv. Jag vet inte vem hon är men jag skulle vilja tacka henne, säger han. Det vfar första gången någon tog mig på allvar. Jag fick äntligen veta att jag inte var galen. Att det här är någonting som kan drabba vem som helst.
Här börjar R's mödsamma väg tillbaka till livet. Diagnosen var panikångest, och med hjälp av psykologer och tack vare öppenheten i familjen har R sakta kommit tillbaka. På köpet har han gått upp tolv välbehövliga kilo.
- Jag vill vara öppen om vad som hänt. Det är inte fult att visa sig svag. Jag är trött på bilden av mig själv där folk tror att jag sover med en rosa strutsboa runt halen. Jag är en vanlig människa med vanliga behov som vem som helst, säger han och sticker inte under stolen med att mediabilden av honom har han delvis varit med om att skapa själv.
Redan som nittonåring belev han medlem i After Dark, sedan har det bara rullat på med konceptskapande åt Sverige mest efterreaktade artister som Carola, Måns Zelmerlöw, Linda Bengtzing och Charlotte Perrelli. Även hans kontollbehov och perfektionism har spätt på panikångesten.
- Mitt knark var prestationerna. Nu har jag lärt mig att hantera min panikångest. Jag vet att jag inte kommer att dö av det. Det handlar om en inställning till saker och ting. Nanne Grönvall sa en sak till mig som jag tänker på varje morgon när jag vaknar. "Är glaset halvfullt eller halvtomt?" Även om det suger att stiga upp så måste jag bestämma mig för hur jag ska tackla dagen just nu. Det har också hjälpt till att jag bloggar om min panikångest för då tar jag mig i kragen, säger han och sticker handen i håret.
Årets Melodifestival var det stora provet för Rickad Engfors. Det var första gången han lämnade Söder på flera månader. Tidigare kunde ett telefonsamtal, ett måste, en gratulation på födelsedagen, utlösa en panikattack.
- Det är en stor seger för mig att ha klarat av det här. Nu börjar mitt nya liv, säger R med glimten i ögat, rättar till den trendiga vintagekavajen och försvinner bort i gatumyllret. En promenad som skulle varit omöjlig för ett år sedan.
Agneta Elmegård
Rickard Engfors
Kommentarer
Postat av: Candy
Alltså det är så sjukt dåligt att man inte får någon förklaring... jag trodde också att jag var fysiskt sjuk och skulle dö första gången, och det tog mig fem-sex år innan jag förstod att jag hade fått en panikattack. Och då hade jag alltså gått omkring med panikattacker flera gånger i veckan under fem, sex år.
Beundrar folk som orkar stå på scen trots att de mår psykiskt dåligt.
Trackback
